Och jag ramlar glada Gatan fram, sen ramlar jag tillbaks igen

Idag kom helt oväntat åtta longboardkillar svischande förbi mig precis som Håkan Hellströms röst i "Ramlar" fyllde min kropp med sommarkänslor. Magen var dessutom nerkyld av glass av sorten himmelsk röra. Jag lyckades hinna med bussen, och fick även väldigt trevligt sällskap hem. Brännan försökte jag sen tappert få i solhörnet utanför huset, för imorgon blir det bikini i simmhallen på gympan.

Nu ikväll var det nostalgin som tog överhanden när jag strosade fram genom gamla korridorer jag inte gått i på tre år. Lillebrors musikal var trevlig och han såg riktigt biffig ut som Herkules pappa. Men jag kunde inte låta bli att minnas när jag själv stod där på scenen - som kossa (ENDA kossan!) i vår musikalversion av Bonde söker fru. Jag tror det är dags att ta fram dvd:n och skratta åt det nu.