Svår inplastad kärlek

Idag skulle jag plasta in min Psykologibok som jag fick igår.
.
Inte så svårt, tänkte jag! Jag klippte i mitten drog bort pappret så att klistret kom fram. Mamma höll i boken medan jag såg till att allt skulle bli perfekt. I min harmoni uttryckte jag till och med : "Man får lite förkärlek till en bok man har plastat in själv!"
.
Men som ni förstår slutade det inte lyckligt. Jag fick mig en smärre chock när jag vände boken och såg att det vackra lejonet på framsidan var täckt med otäcka bubblor. Överrallt!
.
Desperat letade jag upp ett häftstift och rev små hål i alla bubblorna så att luften kunde sippra ut och jag kunde släta ut dem. När framsidan (notera att baksidan blev fantastiskt slät) endast bestod av mindre, nästan osynliga bubblor så drog jag handen över den. Misstag! Alla hålen jag slitit upp gjorde att framsidan kändes som en fruktansvärd spikmatta!
.
Förkärlek - HAH! Den här boken kommer vara min mest hatade genom hela min skolgång!
.
.