I mörkerrummet är det alldelles tyst. Vem som helst skulle bli förblindad av mörkret, men jag älskar känslan. Det är jag och fotona. Och inom mig hör jag musiken i tystnaden. Det är mörkt, tyst och ensamt. Just det - ensamt. Så skönt. Det är jag och fotona. De skapas på pappret mitt framför ögonen på mig.
Det är mörkt, tyst och ensamt.
Och fantastiskt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar